|
|
"Etanolen bärs upp
av trossatser utan verklighetsförankring. Jordbrukets och
omvandlingsindustrins lobbyister har framgångsrikt etablerat en grön myt"
(prof. Bengt Kriström, prof. Marian Radetzki, Per Kågeson)
"Etanolen är och förblir en återvändsgränd" (Björn Gillberg)
"Så länge staten subventionerar går det fortfarande att leva i
förhoppningen att kejsaren har kläder och inte är naken. Den dag kejsaren
avslöjas kommer etanolbubblan att spricka" (Gunnar Lindstedt, Veckans
Affärer)
"Jag menar att kommissionen explicit borde ha klargjort att
spannmålsetanol eller RME-anläggningar ej är en attraktiv strategi ur ett
klimat- och oljeersättningsperspektiv" (prof. Christian Azar)
Citaten är hämtade från DN (27/1) som låter en
specialist på området, Torbjörn Rydberg vid Lantbruksuniversitetet,
presentera förkrossande fakta som avslöjar etanoldrömmarna. Etanolen kräver
så väldiga energiinsatser i produktionskedjan att det hela blir till
Ebberöds bank. Förutom att de ekologiska konsekvenser är oöverskådliga blir
det helt enkelt tveksamt om etanol som drivmedel ens minskar
koldioxidutsläppen.
Ett faktum som ensamt spräcker illusionen är det grundläggande
resursbehovet. I Sverige skulle vi behöva 20-25 miljoner hektar åker- eller
skogsmark för att förse transporsektorn med etanol. De tillgängliga
åkermarken är i sin helhet cirka tre miljoner hektar.
2007-12-18 tisdag
Julen stormar närmare och handeln slår som vanligt
försäljningsrekord. Vi källsorterar, byter ut glödlampor och våndas inför
klimathotet. Sedan går vi och köper platt-tv, gps och Nintendo Wii för
miljarder. Tidningarnas dubbelmoral återspeglar vår egen. På ena sidan
textmassor om det skräckscenario som väntar om några decennier som en följd
av vår överkonsumtion, på nästa sida oro för att högkonjunkturen skall
mattas och konsumtionen gå ner.
För att motverka temperaturhöjningen erbjuds vi skenlösningar som
lågenergilampor, etanolbilar och vindkraft. Det viktigaste tycks vara att vi
tror på åtgärderna, inte att ganska elementär kunskap visar att vi
inte borde tro på dem.
Vindkraften kommer aldrig någonsin att bidra nämnvärt till världens
energibehov, inte ens till priset av ett fullständigt industrialiserat och
förött landskap. Den inger oss bara en falsk förhoppning och samma lugna
trygghet som de idylliska väderkvarnarna.
Nu när bilindustrin, mackarna och politikerna redan har etablerat
etanollinjen släpps den verkliga kunskapen fram: etanol till bilar minskar
inte koldioxidutsläppen, men slår desto hårdare mot livsmedelsförsörjningen
för de fattigaste. Kort sagt är etanol som ersättning för bensin en bluff.
Den s.k. Energimyndigheten har som vi sett en diffus uppfattning om
termodynamikens första huvudsats som avslöjar att lågenergilamporna är
försumbara energisparare. Till synes har man inte heller något begrepp om
dessa lampors funktionssätt. En 14 watts lågenergilampa drar i själva verket
mer än så; mellanskillnaden uppstår som extra ledningsförluster och betalas
alltså av energileverantören. (När Vattenfall delade ut sådana lampor gratis
till sina abonnenter så fick man alltså betala dubbelt.) Den redan
försumbara besparingen blir alltså med lite ytterligare kunskap direkt
imaginär.
Man kan beklaga att bristande insikter får oss att tro på illusioner. Är det
journalisterna, politikerna eller vi själva som har största ansvaret?
Desinformationen är bitvis så flagrant att konspirationsteoretiker borde ha
glada dagar. Den grundläggande tilltron till förnuftet försvann tydligen
rätt rejält i det postmoderna pseudosamhället.
Men det finns åtgärder som fungerar. På den tekniska sidan är
kärnkraften en, och det finns många fler av mindre dimensioner. På den
politiska sidan... ja, där finns mycket att göra, men kommer det att bli
gjort? För dagen ser det inte så ut. Vi lägger mer och mer av vår dyrbara
tid på köpcentret.
2006-05-09 tisdag
Göran Persson löser våra energiproblem i den stora dagstidningen
idag. Han har en trygg och självsäker uppfattning i de tekniska detaljerna;
skogen skall bli räddningen. Man behöver ingen akademisk grundutbildning i
teknik eller naturvetenskap för så enkla problem, ty energi är numera
politik. För ändamålet har regeringen inrättat en politisk energimyndighet,
som inte tycks ha kunskap om elementära naturlagar som termodynamikens
första huvudsats (demonstrerat i en ovetenskaplig studie om hur man kan
spara in ett kärnkraftverk genom att stänga av datorer).
Det skall bli intressant att se beräkningarna på hur skogen skall räcka till
åt allt den nu förväntas klara av (om vi nu får se någon sådan beräkning).
Idag har vi redan tillgång till en teknik som löser alla de problem Persson
målar upp: kärnkraftproducerad vätgas.
2006-09-01 fredag
En fråga där känslorna helt tagit över i den politiska debatten är
miljön. En annan är energin. Göran Perssons har tvingat på rörelsen sin
uppenbarligen ärligt upplevda men kvasireligiösa föreställning om en grön
omställning. Landskapsförstörande vindmöllor med marginell betydelse för
energiförsörjningen, tillsammans med en odling av drivmedel på åkrarna, som
ingen tycks ha gjort någon totalkalkyl över, skall säkra en sådan
omställning. Verklighetsflykten är total. Vet man någonting i
regeringskansliet om Sveriges basindustrier, som fortfarande är stommen i
vår ekonomi? Vet man någonting om basindustrins energibehov? Troligen ser vi
i detta en
illustration till monokulturen och ignoransen i den provinsiella miljö
regeringen befinner sig i.
Vedeldning
2009-02-28 lördag
För ett par veckor sedan redovisade
en seriös studie att vedeldning orsakar samma luftkvalitet inomhus som den
man kan njuta av på Hornsgatan. Halterna av stoftburna cancerframkallande
PAH i vedeldade hus är fem gånger högre än gränsvärdet.
Forskningsrapporter av det här slaget blir en medelstor nyhet – under en
dag –och sjunker sedan snabbt bort. Intressant är att betrakta allt som
skrivits, och upprepats, om dubbdäckens fördärvliga föroreningar av samma
typ, och jämföra med den mycket sparsamma informationen om de allvarligare
riskerna med vedeldandet. För att inte tala om allt som skrivs om
kärnkraftens hälsorisker, som i jämförelse med vedeldningens är
försumbara.
För många år sedan påvisades att den sämsta luftkvaliteten i Sverige
återfanns i mindre orter i glesbygden där vedeldningen var omfattande.
Halterna av de särskilt farliga kemikalierna var där högre ute i ”friska
luften” än vad som maximalt tillåts i industrimiljöer. Den rapporten blev
också en endagsnyhet.
Anledningen till den ologiska nyhetsvärderingen är kanske naturlig. Eldat
med ved har människan gjort sedan urminnes tider, och gammal välkänd
teknik upplevs inte som farlig, oavsett fakta. I många av de fattigare
delarna av världen är eldning med ved och spillning fortfarande det enda
som finns att tillgå för värme och matlagning.
Ungefär tre miljoner människor om året beräknas få sina liv förkortade av
detta småskaliga eldande, som därmed är den farligaste av alla
miljöfaktorer som orsakas av mänsklig teknik. Förutom den katastrofala
hälsoeffekten orsakar eldandet också bruna moln av luftföroreningar som
täcker hela regioner, och kraftigt bidrar till klimateffekten.
Om någon energiform borde motverkas och ersättas är det alltså den
småskaliga bioenergin. Den märkliga energidebatt vi har haft i politik och
media i Sverige är cynisk, människofientlig och idiotisk.
Man kan tycka att den märkliga nyhetsvärderingen ändå är en paradox, med
tanke på att journalister normalt inte drar sig för att jaga skräck i
människor. En tänkbar förklaring kunde vara att mediefolket själva är
ludditer med motvilja mot teknik de inte förstår. Att journalister driver
en egen teknikpolitisk agenda styrks i så fall av kärnkraftfrågan, där
media hamnat helt ur fas med de breda massorna av befolkningen.
2009-03-02 måndag
När Forsmark för ett år sedan slarvade med säkerheten utlöstes en
följetong av artiklar i pressen under veckor och månader. Ingen handlade
dock om vilken absolut risk som slarvet orsakat. (Kanske rörde det sig om
att risken för härdsmälta hade ökat till en på tiotusen år, eller
någonting åt det hållet.) Ingen redovisade heller att en härdsmälta i
Forsmark knappast hade drabbat någon annan än Vattenfall. Verkliga risker
hade som vanligt ingen betydelse för skrämseljournalistiken när det gäller
kärnkraft.
Det rent omvända är förhållandet med påtagliga och verkliga hälsofaror som
orsakas av t.ex. vedeldning. Då tonas riskerna ner, och
forskningsrapporter som visar hur det faktiskt ligger till redovisas
pliktskyldigast, en gång. Sedan blir det tyst. Såvida inte - som den här
gången - det dyker upp en rapport som lägligt förskjuter skulden i
riktning från veden och till bilarna. En avhandling från Lunds Universitet
visar att stoftet från bilavgaser i högre grad än från vedröken stannar i
lungorna. En klen tröst visserligen för de miljoner människor som saknar
bil men dör av röken från sin hushållseldning, men en läglig rapport för
en del andra.
Överraskande nog följer bara några dagar senare (DN Debatt 27/2) en
artikel av två professorer vid Bert Bolin-centret för klimatforskning, som
övertygande påvisar betydelsen av att minska de globala sotutsläppen,
varav en stor del (i Indien 2/3) kommer från småskalig eldning. Skälet är
att sotet inte bara är en stor hälsofara, utan också bidrar till
växthuseffekten.
Inget ont utan att det har något gott med sig. Klimathotet i kombination
med recessionen har tvingat fram en avmytologisering av kärnkraften, och
en renässans för förnuftet i energipolitiken. Förr eller senare skulle den
kommit. Människan är ett tänkande djur och sanningar kan inte undanhållas
för evigt. Ibland tar det decennier, ibland sekler, men i längden vinner
verkligheten.
|
|