|
2010-06-07 måndag
Mail idag till Johan Croneman:
Om det skulle vara så att du får för lite
positiv feedback så känner jag det som en skyldighet att bidra med lite
sådan efter alla år av uppiggande läsning av dina texter. Utöver din
svåröverträffade formuleringskonst och din humor väljer du ämnen och
åsikter som praktiskt taget alltid faller mig exakt på läppen. Din analys
av Göteborg/Stockholm-fenomenet, bara som ett exempel, kändes som skriven
av en absolut tvillingsjäl. (Det enda som störde mig var avundsjukan att
inte kunna formulera mig som du; ämnet som sådant hade jag tidigare
skrivit om på min hemsida, men vill inte gå tillbaka till efter din
insats). Det finns få saker som går upp mot att läsa synpunkter som man
delar i detalj. Är det dessutom fråga om underhållande texter på högsta
stilnivå så blir behållningen komplett.
Men så i lördags – PANG! En synpunkt diametralt olika min! Fullständigt
unikt, men fungerade som startgas för att få iväg det här berömmet. Du
skriver: ”Maria Strandlund Tomsvik är Sveriges bästa, kunnigaste,
intressantaste tenniskommentator. Kanske en av de bästa över huvud taget.”
Jag läste om och läste om för att hitta en gnutta ironi, men fann ingen.
Naturligtvis är det en bagatell inte värd att slösa tid på, men… som kul
grej. Och som en generell synpunkt som är tillämplig på fler av hennes
kollegor. Alltså, för snart fyra år sedan skrev jag följande apropå henne,
utan namns nämnande:
Semifinalen i US Open
mellan Nadal och Youzhny hade en kvinnlig kommentator som inte kunde avstå
från att oupphörligt tala om hur det skulle gå, ungefär med orden "ju
längre matchen varar talar allt mer för Nadal", "Nadal har en fördel av
att ha varit i den här situationen i grand slam-sammanhang oftare än
Youzny", "om Nadal vinner det här setet blir han svår att slå", och ett
par gånger till "ju längre matchen varar talar allt mer för Nadal." Som
svar på en tittarfråga hon själv valt ut trodde hon dessutom att
Henin-Hardenne skulle vinna damtiteln, inte Sharapova.
Det intressanta är inte att kommentatorn hade fel i allt - Youzny och
Sharapova vann - utan denna oemotståndliga lust att i var och varannan
mening försöka förutsäga utgången av matcher, där tittaren ändå snart får
uppleva resultatet. De flesta som ser på matchen är knappast intresserade
av några andra gissningar än sina egna. Experten har en roll att förklara
det tekniska, som varför en spelare missade ett visst slag, eller vad som
gjorde att han lyckades med ett annat. Spekulera vill vi göra själva.
Hon har möjligen förbättrats en aning på den här punkten, kanske efter att
ha sett sina spekulationer regelmässigt slå fel. Men det finns fler
punkter, som t.ex. hennes coachande från TV-buren: ”Jag skulle vilja se
mer av det här slaget…”, med lite övermaga betoning på ”jag”. Och hennes
verbala utbrott efter ett fantastiskt slag, med en genomträngande
sopranstämma, som om tittaren inte såg att slaget var fantastiskt. Där
glömmer hon helt sin roll, och borde lyssna och lära av sina engelska
kolleger. När Söderling från två meter bakom baslinjen slår en
inside-out-kanon i ad-hörnet som man bara ser dammet efter så muttrar
engelsmännen konstaterande: ”great stuff”. Det är att respektera tittaren
det.
Nog med kverulerande om skitsaker! Tack för alla dina texter, och keep it
up! så att DN också framöver får behålla en sida som man ser fram emot.
----------------
Ett PS enbart till hemsidan: Den här sortens personlig kritik i ämnen som
inte har någon principiell betydelse hör egentligen inte hemma här. Min
tumregel är att det man inte ens i teorin kan göra bättre själv krävs det
mycket för att man skall ha grund för att kritisera. Så Maria, om du
skulle hitta det här när du googlar: strunta i saken.
2006-09-10 söndag
På sådana här sidor har man förmånen att få skriva om vilka
struntsaker som helst, t.ex. om folk som refererar tennismatcher i teve.
Semifinalen i US Open mellan Nadal och Youzhny hade en kvinnlig
kommentator som inte kunde avstå från att oupphörligt tala om hur det
skulle gå, ungefär med orden "ju längre matchen varar talar allt mer för
Nadal", "Nadal har en fördel av att ha varit i den här situationen i grand
slam-sammanhang oftare än Youzny", "om Nadal vinner det här setet blir han
svår att slå", och ett par gånger till "ju längre matchen varar talar allt
mer för Nadal." Som svar på en tittarfråga hon själv valt ut trodde hon
dessutom att Henin-Hardenne skulle vinna damtiteln, inte Sharapova.
Det intressanta är inte att kommentatorn hade fel i allt - Youzny och Sharapova vann
- utan denna
oemotståndliga lust att i var och varannan mening försöka förutsäga
utgången av matcher, där tittaren ändå snart får uppleva resultatet. De flesta
som ser på matchen är knappast intresserade av några andra gissningar än
sina egna. Experten har en roll att förklara det tekniska, som varför en
spelare missade ett visst slag, eller vad som gjorde att han lyckades med
ett annat. Spekulera vill vi göra själva.
|
|