Dagsnoteringar 2006 - 2008                                Sport

Fotboll

2008-10-19 söndag
En dag som idag hamnar politiken i bakgrunden. Örgryte Idrottssällskap är tillbaka i fotbollsallsvenskan!! efter seger i den näst sista matchen i Superettan.

Sveriges äldsta fotbollsförening är kanske också den mest anrika, även om det är länge sedan (1897) man blev svenska mästare genom att besegra sitt eget B-lag i finalen.

Den som fick sitt fotbollsintresse grundlagt genom att se ÖIS matcher i slutet av 50-talet skulle aldrig komma på tanken att byta lojalitet. Agne Simonsson, Rune Börjesson och Gunnar Gren visade upp en fotbollskonst som var en gripande estetisk upplevelse. Eftersom ÖIS höll till i dåvarande division 2 blev det främst ett lokalt privilegium att få vara med om det äventyret.

Men många fick ändå uppleva storhetstiden, publiksnittet vid ÖIS matcher kom vissa år upp till 20 000 per match, en siffra allsvenska lag idag skulle vara mer än nöjda med. Tiden i den lägre divisionen förlängdes olyckligt två gånger. Dels ökades sejouren med ett halvår när seriesystemet lades om till vår-höst. Dels missade ÖIS det då obligatoriska kvalet en gång genom en tillfällig förlust mot Motala.

Fotbolls-Sverige gick alltså miste om det mesta av den festen och fick nöja sig med att, förutom en kort period i allsvenskan, se ÖIS-stjärnorna i landslaget. Det var inte lite det, och Agne Simonsson fick bragdmedaljen året efter Sverige-VM. Ändå blev Agne på grund av den långa tiden med div. 2-spel kanske landets genom tiderna mest underskattade svenske fotbollsspelare. Hans spelintelligens har knappast någon motsvarighet i vår fotbollshistoria.

När Agne fick bollen utanför motståndarnas straffområde steg bokstavligen ett sus av förväntan från supportrarna. Det kunde följa vilka oväntade effekter som helst. Kanske ett lugnt markskott mellan alla spelarben där bollen rullade in vid stolproten en centimeter från målvaktens fingrar, eller en passning så överraskande att man inte ens från läktaren kunde se möjligheten – ofta till en medspelare som plötsligt fann sig helt fri. Den gamla klichén att det låg något magiskt över hans spel stämmer ovanligt väl på Agne Simonsson.

När Agnes spelgeni förenades med en målgörare som Rune Börjesson och en annan gammal fotbollsprofessor som Gunnar Gren kunde det inte bli annat än sagolikt. ÖIS vann sällan med enstaka mål. Ett år skulle laget möta Matshugget i distriktsmästerskapen på en grusplan någonstans i Majorna. Normalt ett uppdrag för B-laget, men inga av stjärnorna ville lämna plats. Jag tog mopeden och letade upp planen, inklämd mellan några landshövdingehus. ÖIS vann med 14 - 0.

Dagens ÖIS-lag har inga extrema kvaliteter, även om Markus från ÖIS-klanen Allbäck har återkommit till hemmaklubben. Ekonomin är heller inget vidare, och det är svårt att förstå hur man skall få råd med nödvändiga förstärkningar inför spel i allsvenskan. Men det är ett senare problem. Idag är det bara stor glädje som gäller!

(Jag tog en del fakta ur minnet, och kan ju vara bedrägligt. Det kanske inte var Motala, det kanske bara var 12 - 0, osv. - men fantastiskt var det likafullt.)

2007-11-22 torsdag
Sjunde matchen med Marcus Allbäck på planen från start, och sjunde segern med den uppställningen, gav Sverige plats i EM-slutspelet. Med ett typiskt Allbäck-mål, som en genial Zlatan bäddade för, fixades grunden. Marcus tar en klar seger i EM-kvalets svenska skytteliga, omräknat till mål per spelad tid en helt överlägsen seger. Han har med det bekräftat sin nyckelroll i det svenska spelsystemet. Återstår bara för Lagerbäck att omsätta den insikten till handling.

2007-11-20 tisdag
Förlusten mot Spanien i EM-kvalet följde efter en generande utspelning. Vi spelade på Liechtensteins nivå och fick inte låna bollen. Inget i laguttagningen kunde ändrat på det, men Rosenberg i stället för Allbäck var ett mysterium, inte minst efter Allbäcks lysande insats mot Spanien hemma. Lagerbäck har en förkärlek för snabblöpande anfallare, men det förutsätter att någon kan erövra bollen och alls få utrymme för djupledspassningar. En måltjuv av Allbäcks typ, som kan förvalta en och annan slumpboll i straffområdet, är nog vad den svenska spelkvalitén som mest kan hoppas på, åtminstone mot den överlägsna fotboll som Spanien utövade.

2006-06-17 lördag
Det särklassigt viktigaste ämnet för dagen är givetvis VM i fotboll. Och den aktuella frågan i ämnet är "Zlatan eller Allbäck". Experterna tycks överlag mena att Zlatan skall spela om han är hel, för "Zlatan är en världsspelare". Men det tycks bygga mera på en abstrakt analys än en konkret.

Det svenska laget har inte samma nivå som världslagen när det gäller distansskyttar, dribblingsfantomer (nu när Z är ur slag), vindsnabba anfallare eller hypertekniska spelare. Genom att kompensera med spelorganisation och ett lagarbete i världsklass kan man ändå utmana de främsta nationerna. Med ett självuppoffrande samarbete tar man fram bollen till motståndarens straffområde där Zlatan och Henrik Larsson verkar på halvdistans. Men där slutar modellen att fungera, vilket blev alltför uppenbart i första halvlekarna mot Trinidad Tobago och Paraguay. Avsaknaden av en target player som är hemmastadd i närheten av motståndarens målgård blev uppenbar. När den spelaren - Markus Allbäck - kom in på planen blev det bekräftat.

Så skulle en konkret analys av det svenska spelet kunna se ut. Man kan också säga att den verifierats historiskt genom att Allbäck varit den kanske främste målgöraren per spelad tid i landslaget under senare år. Han har en blick för spelet som gör att han ofta står där bollen hamnar, vilket också kan bero på att han har förmåga att göra sig spelbar i intressanta lägen. Kommentarerna efter Paraguaymatchen handlade om att Allbäck missat två bra chanser, när den väsentliga omständigheten var att han arbetat sig fram till två bra lägen. Vid målet hade han också hittat rätt position, som han dessutom förvaltade på ett lyckosamt sätt.

Det är närmast ett matematiskt faktum att antalet goda målchanser är avgörande för sannolikheten att det faktiskt blir mål. Ibland får man intrycket att experterna tror att både det förra och det senare är följden av en slump och mera beror på att någon spelare tillfälligtvis får en högre ingivelse. Men måltillfällen kan organiseras fram på samma sätt som ett bra försvarsspel. I båda fallen gäller det att ha spelare som har en god känsla för vad som krävs för den speciella uppgiften. För att skapa måltillfällen så är det Allbäck som är spelaren.

Min räddning från att bli dränkt av kommentarer till det här är kanske att den här webbsidan lider av liten risk att hamna under fotbollsexperters ögon.

2006-06-21 onsdag
Sverige - England 2 - 2. Svenska spelet började darrigt, men lossnade efter Allbäcks mål till 1 - 1. Analysen har vi klarat av i förväg. Nästa uppgift - Tyskland - blir tung, mycket tung.

2006-06-23 fredag
Det lag som spelar bättre i en fotbollsmatch vinner i allmänhet över det som spelar sämre. Enstaka gånger avgör tillfälligheter i den andra riktningen. Några centimeter hit eller dit för en bollbana kan bli avgörande. En tillfällighet som inte är slumpmässig kan vara assisterande domarens ingripande vid offsidesituationer. Under pågående VM har vi sett ett otal felaktiga offsideavblåsningar, varav flera upphävde klara målchanser. Domarna hinner antagligen inte registrera passningstillfället i rätt tid, vilket obarmhärtigt avslöjas av tevekameran, och de väljer kanske att hellre fälla en fria för att det möjligen minskar risken för kritik. Så tycks det också vara för kommentatorerna konstaterar mestadels bara att domslutet var felaktigt, och sedan är den saken glömd. Jämför man med kritiken mot felaktigt dömda straffsituationer, som kan ha lika stor betydelse för utgången av matchen, så blir kontrasten tydlig. Bortdömda måltillfällen för offside kan vara fler, men det är straffen som diskuteras i dagar efter matchen.

Troligen skulle det räcka med en domarinstruktion som säger att offsiden skall vara klar och tydlig för att bli dömd.

En annan företeelse som man ofta tar lätt på är filmningar. Somliga anser till och med att det ingår i spelet. Men filmning, särskilt sådan som leder till straffspark, är givetvis fusk och borde betraktas som allt annat fusk (t.ex. dopning). Man får acceptera att domaren inte kan uppfatta alla situationer. Men andra brott som domaren inte ser, som slag och spottning, kan leda till påföljder i efterhand på bildbevis. Självklart borde filmning som t.ex. kan avslöjas i en teveinspelning också beivras i efterhand, förslagsvis med att antal matchers avstängning. En sådan markering av fuskets allvar skulle säkert minska ofoget.

2006-06-24 lördag
Tyskland - Sverige 2 - 0. Uppgiften blev som väntat tung, för tung. Nu kan man lägga den nationalistiska aspekten av VM åt sidan och ägna sig åt själva fotbollen. Förhoppningsvis väntar några underhållande matcher på högsta nivå (att förhöja nöjet av skjortstrykning och annat nödvändigt med).

2006-07-04 tisdag
Italiens första halvlek mot Tyskland i semifinalen, skönaste fotbollskonst och VM:s stora behållning. När fotboll spelas på den nivån märker man inte att målen saknas. Segermålen som kom i en helt annan fas av matchen blev rättvisa retroaktivt.

2006-07-09 söndag
Italien världsmästare i fotboll, inte oförtjänt sett över hela turneringen. Som helhet ett målsnålt VM, mycket ett resultat av allt bättre försvarsspel. Dags att damma av det gamla förslaget att öka målramens storlek?

2006-09-07 torsdag
Fotboll och EM-kval mot Liechtenstein, av käcka sportkommentatorer kallat frimärkslandet. Ett "superettalag" som tidigare bl.a. spelat 2-2 mot Portugal. Analysen från juni igen helt aktuell. Svenska spelet ansågs allmänt undermåligt, medan matchen mot Lettland, som avgjordes med ett rätt så lyckosamt mål, prisade högt.

Vi mötte nu ett lag som spelade som Sverige brukar göra mot bättre lag: hårt arbete och lagspel, en för alla, tät markering, press på bollhållaren och snabba omställningar. Liechtenstein gjorde oss sämre. Och experterna hetsade varann att beskriva det som ännu sämre. Å andra sidan...

...om Markus Allbäck hade satt säg två av sina ytterligare klara målchanser och vi vunnit med 5 -1, så hade det med exakt samma spel i övrigt låtit helt annorlunda i kommentarerna. Nu blev det närmast till en brist hos Allbäck att han missade tillfällena, och rop från några att ha skulle bytas ut. Igen förbisåg man det uppenbara: att Allbäcks spel var huvudorsaken till att målchanserna överhuvud taget blev till. Han satte två av dem och räddade segern. Hur många gånger har Allbäck nu räddat det svenska laget med sin förmåga att vara på rätt plats och få till avgörande mål?

I matchen mot Lettland producerade varken Zlatan eller någon annan lika klara måltillfällen. Det behöver sägas en gång till: antalet målchanser är avgörande för sannolikheten att det faktiskt blir mål, ett närmast matematiskt förhållande. Sverige saknar målgörare av superklass som Henry, Rooney, Del Piero och de andra (nu när Zlatan sedan länge tappat formen). Vi måste spela efter våra resurser, och då är Allbäck, som hittar positionerna i motståndarens straffområde, en nyckelspelare.

2006-10-08 söndag
Igår Sverige-Spanien 2-0 i fotbollens EM-kval. Tekniskt och individuellt skickligare spanjorer besegrades av ett bättre samverkande svenskt lag. En hotande kvittering som hängde på håret (Linderoths) vändes till ett typiskt Allbäck-mål som satte en effektfull punkt och strök under den gamla sanningen att fotboll är ett lagspel.

Man kan spekulera i om inte den svenska styrkan i sporter som gynnas av en självuppoffrande insats för en större helhet och av bra samarbete har en viss korrespondens med särpräglade drag i det svenska samhällsbygget. Till exempel vår vilja och förmåga att hitta gemensamma lösningar på individuella problem, vilket i sin tur kunde förklara vår förkärlek för socialdemokratiskt tänkesätt. Något som i så fall Reinfeldt har förstått, och skapat en vinnande image av. (Varigenom den här noteringen helt har tappat tråden.)