Lars Schaff - texter  

Dagsnoteringar 2006 - 2010                                 Politik

Till huvudmeny
Till meny

Utbildning

Ge synpunkter

2010-06-06 söndag
Johannes Åman (DN 3/6) har lyft fram en studie av Anna Sjögren, som bl.a. skulle visa att tidigare betyg i skolan har gynnat barn till lågutbildade men missgynnat söner till högutbildade. Resultaten framstår som mycket specifika, men slutsatserna bygger i grunden enbart på korrelation. Några rader till JÅ:

En grundsten i statistikkunskapen är den om korrelationers bedräglighet. I kurser förr i tiden användes exemplet om studien som visade att rökare hade lägre betyg på universitet än icke-rökare. Somliga kunde alltså peka på ännu en av rökningens skadliga verkningar, medan andra kunde hävda de låga betygens fördärvliga effekt att öka antalet rökare. Endast kreativiteten sätter en gräns för hur många ytterligare förklaringar man kan hitta. Slutsatsen är att enkla korrelationer inte säger någonting alls om orsakssamband. Trots att även samhällsvetare och ekonomer läser grundkursen i statistik är vi ändå överösta av ”forskning” där säkra slutsatser dras enbart utifrån korrelation.

Det framgår inte ur din beskrivning av Anna Sjögrens betygsstudie hur hon hanterat kausalitetsproblemet. Läser man däremot hennes studie så redovisar hon klokt nog egna reservationer: ”Det går därför inte att utesluta att samma faktorer som gjorde att en kommun avskaffade betygen tidigt också kan ha haft direkt betydelse för elevernas skolprestationer. Ett skäl skulle kunna vara att kommuner som avskaffade betygen tidigt också förde en annan politik som kan ha påverkat unga människors framtid. En enkel jämförelse av skolprestationer kan därför bli missvisande.” Kreativa personer skulle kunna hitta en uppsjö andra möjliga orsakssamband som alla förklarar studiens faktiska resultat.

Anna Sjögren har gjort ett ambitiöst arbete, där hon fört in en mängd parametrar och därigenom fått fram intressanta observationer. Hon använder en avancerad teoretisk apparat, och har uppenbarligen god kunskap om betydelsen av statistisk signifikans. Hon samlar att antal indicier som pekar mot att hennes slutsatser skulle kunna vara sannolika. Men precis som i brottmål spelar antalet indicier ingen roll om det visar sig att den misstänkte hade fullgott alibi.

De verkliga orsakerna till Anna Sjögrens observationer kan mycket väl sakna samband med betygen, och ger då ingen ledning för rationella beslut. För att verkligen klarlägga orsakssamband av den här typen är övergripande statistiska studier troligen en alltför trubbig metod. Problemet med betygen är att alla debattörers och politikers uppfattning i frågan är bergfast från början. ”Forskning” är sådant man ofta hänvisar till i de fall den stödjer ens egen förutfattade åsikt.

2010-06-08 tisdag
Johannes Åman svarade vänligt på mailen om betygen i söndags. En replik på repliken till JÅ:

Min tro i sakfrågan är att betygen är grovt överskattade som pedagogiskt redskap och i vissa fall riskabla som urvalsinstrument (jfr friskoledebatten). Men inte värre än att man både kan ha och mista betygen i grundskolan utan större skillnad därför att andra faktorer i pedagogiken betyder ofantligt mycket mer. Jag tror också att det finns systematiska metoder för att få fram fakta om betygens effekter om man skulle vilja det. Enbart korrelationsstudier ger däremot inga svar, här lika lite som i andra sammanhang. Men det verkar ibland som om betygens symboliska betydelse i den politiska debatten är så stor att ingen riktigt vill döda den med fakta. (Man frestas jämföra med feministdebatten där det cirkulerar många lösa påståenden som enkelt hade kunnat bekräftas eller avvisas med sociologiska standardstudier, men där myterna fyller en viktigare funktion än sanningen.)

Betygsdebatten är ingalunda ny. Den amerikanske filosofen John Dewey grundade en experimentskola på sin pedagogik, där inga jämförelser eller bedömningar av eleverna tilläts. En känd Dewey-elev är Noam Chomsky, som beskriver sin grundskoletid som en helt igenom ljus och stimulerande period. Inte förrän han kom till en vanlig high school förstod att han var en s.k. begåvad elev. Om vi med en betygsfri grundskola skulle få fram fler elever som senare i livet erövrar ett trettiotal hedersdoktorat så kan det inte vara någon fara med att ta bort betygen? Eller mera seriöst: betygen har troligen ingen avgörande betydelse för inlärningen, varken åt det ena eller andra hållet. Jag vågar en hundralapp på att en korrekt gjord studie skulle bekräfta det.