|
...och sanningen
2009-09-28 måndag
DN har kört sina "fem punkter" i olika ämnen inför valet. Alltså
riksdagsvalet om ett år! (Hur landet nu ligger när vi kommer dit?) En
upplaga (25/9) handlade om "världen", med inslag om demokratiers
förträfflighet, och deras skyldighet att bevaka mänskliga rättigheter i
diktaturer etc. (Man anar Wolodarskis penna, som lånar allt mer bläck av
en sen Per Ahlmark.) En notis i DN.se/opinion:
Hur utmärkt det än är med demokrati så visar det gångna halvseklet att
demokrati inte är någon garanti för fred. Snarare tycks det vara tvärtom.
(Om Kina hade varit den mest krigiska nationen under den epoken så hade
världens folk uppenbarligen besparats många miljoner oskyldiga
krigsoffer.)
”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och
familjens hälsa och välbefinnande…” inleder artikel 25 i FN:s
deklarationer om de mänskliga rättigheterna, som alltså inte enbart
handlar om yttrandefrihet och annat som vanligen saknas i diktaturer.
Merparten av artiklarna är tillämpliga på alla länder, och mänskliga
rättigheter alltså inget som kränks enbart i diktaturer.
Viktiga resolutioner blockeras av stater som inte står bakom FN:s mål,
skriver DN, och lever i gamla minne från en tid när USA helt behärskade
världsorganisationen och Sovjets enda sätt att påverka var med sitt veto.
Men sedan 1970-talet har USA förlorat en del av sin makt över världens
länder och står nu i särklass för flest veton i säkerhetsrådet, med
England som tvåa och övriga långt efter. Söker man dessutom ett mönster så
gäller dessa veton oftast resolutioner som värnar den svagare parten i en
konflikt. Så: God morgon DN, sovit gott?
Politik handlar visserligen till en betydande del om konsten att förvilla,
men det gäller att inte passera gränsen till en ren schabloner, om man
månar om sin trovärdighet.
2007-01-12 lördag
Mail till Mats Bergstrand, redaktör för DN Debatt:
Du skriver idag om relationen mellan media och forskare och prövar
en del förklaringar till varför de båda parterna då och då är kritiska mot
varandra. En nyckel till problemet som du inte berör är att sanningen ofta
förstör en bra historia. Forskarna dras mot sanningen och media föredrar
en bra historia.
En studie som publicerades i någon av statustidskrifterna (kan ha varit
Science) för ett tag sedan kom fram till att uppemot 90 % av alla
cancerlarm i media byggde på undermålig forskning. Orsaken är inte svår
att förstå, eftersom den sämre forskningen sannolikt står för fler av de
sensationella resultaten. Och vad media vill ha är ”intressanta”
forskningsprodukter. Följden blir som lätt inses en ganska omfattande
desinformation.
Medias ursäkt att man inte vill döma mellan olika forskares åsikter är
mestadels ett svepskäl. Ofta skulle det räcka med gymnasiekompetens i
matematik och naturvetenskapliga ämnen för att avgöra vad som är mindre
bra forskning. Och i övriga fall finns det gott om verklig sakkunskap att
tillfråga. Men huvudregeln tycks vara att trycka först och fråga sedan.
Den presentation av en forskningsrapport som du beredde plats för på DN
Debatt igår är ett bra exempel. I ett examensarbete för mastersutbildning
hade tre studenter kommit fram till att börsbolag med större andel kvinnor
i styrelsen är mera lönsamma än de med en mindre andel. Så långt är
forskningen invändningsfri. Men sedan drar författarna också slutsatsen
att den högre kvinnoandelen är orsaken till den högre lönsamheten,
ett påstående som det saknas all grund för i studien så som den
presenteras.
I den lilla statistikkurs som ekonomer (åtminstone förr) hade att plåga
sig igenom fick de lära sig att en enkel korrelation inte säger någonting
om orsakssamband. Som exempel tog läroboken upp den klassiska
samvariationen mellan modekjolarnas längd och konjunktursvängningarna. Men
detta elementära misstag görs om och om igen och är ett vanligt inslag i
bristfällig forskning.
Om du skulle reflektera över varför den här studien fick plats på DN
Debatt så skulle du antagligen få medge att den framförda tesen är
politiskt intressant och ämnet högaktuellt. Sedan får ”examensarbete”
räcka som belägg för vetenskapligheten, när en enkel kontrollfråga skulle
ha avslöjat bristerna. Sambandet studien har funnit skulle kunna bero på
det rakt motsatta mot vad författarna hävdar, nämligen att stora lönsamma
företag av någon anledning är benägna att välja in fler kvinnor i
styrelsen. Det går att komma närmare sanningen i sådana frågor med en
statistisk metodik som studenterna tydligen inte har använt. Att utan
tillräcklig grund då göra ett så klart påstående är undermålig forskning.
Det du föreslår i ditt avslutande stycke om att bygga upp en referensbank
av de främsta forskarna inom olika fält skulle vara konstruktivt för att
förbättra medias rapportering. Men tror du verkligen att tidningar och
teve är beredda att offra en bra historia genom att låta den granskas av
de mest sakkunniga i förväg? Om det vore så, hade vi då inte redan haft en
högre nivå på medias rapportering av ”intressant” forskning? Journalister
är ju specialister på att leta reda på folk och få tag i dem på de mest
omöjliga ställen.
|
|