Dagsnoteringar 2006 - 2010                                            Miljö

2010-01-14 torsdag
Mail till Karin Bojs, DN, på förekommen anledning:

Vintern är svinkall och klimatkampanjen tycks få det trögt. ”Men då blandar folk ihop väder och klimat” skriver du i söndagens DN. Vad ”folk” menar skulle i och för sig vara intressant att veta, men de som definitivt blandar ihop väder och klimat är dina kolleger inom massmedierna, och en och annan politiker som vill skära pipor i vassen.

Ta Dagens Nyheter, som vill vara den sakligaste dagstidningen i landet. Där har vädernyheter nu blivit den stora genren. Översvämningar i Asien, som förr blev till några raders notis (förutsatt att dödsoffren skrevs i tusental) blir nu huvudnyheter över helsidor. Orkaner hör hemma på förstasidan, även när offren är få. Hemma bevakas temperatur och vattenstånd lika intensivt som börsen, och minsta avvikelser från normal väderlek tycks ha garanterad plats på nyhetssidorna. Och samma eller ännu snedare är läget i övriga massmedier.

För att ”folk” inte skall missa poängen så väver man in forskarintervjuer i väderartiklarna. Där får vi veta att, och varför, klimatet kommer att bli varmare och blåsigare. Men det finns forskare för alla situationer. Jag minns en sommar för några år sedan som var ovanligt sval och regnig. DN hittade naturligtvis en forskare som förklarade att det var just det här som växthuseffekten skulle leda till. Inte mera värme som alla talat om utan kallare och regnigare somrar.

Vi minns också när Göran Persson under sin statsministertid inspekterade en större översvämning i Värmland, och med hela sin auktoritet förkunnade att denna händelse var en följd av klimatförändringarna. Ingen journalist ställde naturligtvis någon besvärande fråga till den självutnämnde meteorologen (om t.ex. varför samma ort hade haft ännu större översvämningar på 1800-talet).

Journalister ser det uppenbarligen som en del av sin kärnverksamhet att bygga upp katastrofstämningar och att skapa oro hos allmänheten. I det syftet begår man många osakligheter, i det här fallet att blanda samman väder och klimat. Men det är inte säkert att detta går hem hos ”folk”. I den delen finns ett intressant parallellfall.

Kärnkraften har varit ett favoritobjekt för journalisters nyss nämnda kärnverksamhet. Följaktligen har varje minimal incident blivit en riksnyhet, varje ångläcka i en turbinhall en larmrapport och varje illa ifylld blankett en allvarlig säkerhetsbrist. Flödet av sådana nyheter har varit högt och konstant, oftast helt utan analys av hur säkerheten faktiskt har påverkats. Jag har haft DN sedan 1970-talet och kan inte erinra mig en enda artikel där kärnkraftens verkliga och närmast abnormt höga säkerhetsnivåer har beskrivits på ett korrekt sätt. I den här frågan är journalister i alla massmedier närmast öststatseniga (undantaget en och annan ledarsida, som de flesta inte läser).

Trots detta massivt ensidiga nyhetsflöde så vill 85 procent av svenska folket behålla eller bygga ut kärnkraften. Var har de fått sådana idéer ifrån? Eftersom det inte är från media så måste de ha bildat sig sin uppfattning själva eller i diskussioner med andra. Det folkliga förnuftet tycks kunna genomskåda medierna, särskilt när rapporteringen genom ensidighet och envetenhet luktar propaganda.

Med ett sådant antagande skulle det finnas en risk att medias väder- och klimatkampanjer främst sprider skepsis hos allmänheten. Som du skriver är det helt centralt att skilja mellan väder och klimat om man vill behandla de här frågorna seriöst. Men lika säkert är att journalister och reportrar är de som i första hand behöver lära sig den skillnaden, och sedan förmås att tillämpa den kunskapen. Du kanske behöver samla dina kollegor på tidningen till ett miniseminarium i ämnet.

2010-08-13 fredag
"Vad hände med klimatet? Ryssland plågas av extrem hetta, medan Pakistan dränks i vatten. Ändå har klimatfrågan försvunnit från den politiska agendan", skriver Johannes Åman i Dagens DN. Å andra sidan skrev Karin Bojs för ett bra tag sedan att "folk" missuppfattade det här med att extrema väderhändelser skulle ha något samband med det vi kallar klimatfrågan. Jag skickade en mail till henne med förslaget att det främst är journalister som i sin domedagsiver begår detta missförstånd, och dessutom närmast dagligen kolporterar ut det till allmänheten.

Faktumet som sådant är okontroversiellt: inga seriösa naturvetare hävdar att det finns ett samband mellan dagens väder och långsiktiga klimatförändringar. Ryssland har i sekler haft sitt inlandsklimat med heta somrar och ständig risk för skogsbränder. Som vi läser i samma tidnings nyhetsdel har dagens situation förvärrats av att den mera gedigna organisation för skogsbrandbekämpning som fanns under sovjettiden har brutits ner under marknadsekonomin. Översvämningar i Asien har hört till vardagen så länge någon kan minnas. Det som kan förleda Åman och andra är att alla dessa väderkatastrofer förr i tiden bara föranledde små notiser i tidningarna, förutsatt att tillräckligt många människor dog, medan de numera blir förstasidesnyheter. Anledningen till detta är i sin tur det allvarliga missförståndet i sakfrågan. Okunniga journalister befordrar okunskap.

Jag förslog Bojs att hon skulle hålla ett miniseminarium med sina kollegor på tidningen och lära ut att den obestridliga ökningen av koldioxidhalten i atmosfären, som sannolikt beror på mänsklig aktivitet, och som kan vara en orsak till den uppmätta ökningen av jordens medeltemperatur, kan leda till allvarliga problem i en framtid som ligger kanske decennier bortåt i tiden. Men att däremot extrema väderhändelser inträffar som de alltid gjort, oberoende av den långtidsverkande växthuseffekten.

PS. Bojs artikel är från januari när vi i Sverige hade en ovanligt kall och ihållande vinter, och då hon befarade att människors tro på växthuseffekten skulle svikta av det skälet.

2007-08-13 måndag
Ett lämpligt första tema efter semestern kan vara vädret. Minns vi längre förra sommaren med sin väldiga värme och torka? Vid den här tiden för ett år sedan hade lövträden redan börjat vissna rejält i brist på vatten. Den retoriska massmediefrågan var om växthuseffekten redan hade börjat visa sig. Ett vanligt meteorologsvar var att "vi kommer att få vänja oss vid fler varma somrar". Växthuseffekten skulle komma att ge södra Sverige medelhavsklimat med torka och värme.

Efter årets ovanligt svala och regniga sommar dröjde det inte länge förrän medierna hittade en forskningsrapport som hävdade att det var just sådant väder vi kunde vänta i framtiden på grund av växthuseffekten. Att datormodellerna kan leda till så diametralt olika resultat är i sig intressant.

FN:s meteorologiska organisation redovisar att de mest extrema temperaturer som hittills uppmätts på landytan noterades för januari och april månader i år. I januari var de globala landtemperaturerna 1,89 grader över genomsnittet, men å andra sidan 1,37 grader under i april. (Det öppnar för en ny eklektisk teori att växthuseffekten kommer att ge ett mycket varierande väder.)

I min ungdom hade vi några ökenheta, och (på 60-talet) några svinkalla och regniga somrar. Enligt folklig mytologi berodde det "konstiga" vädret på bomben, dvs. provsprängningarna av kärnvapen som fortfarande pågick. Sakkunnigt folk försökte med dålig framgång förklara att kärnvapnen trots allt bara motsvarade en försumbar energi jämfört med vädersystemets krafter, och att myten därför var teoretiskt orimlig.

Föreställningen om dramatiska förändringar i vädret är till stor del en mediekonstruktion genom att väderkatastrofer runt om i världen numera blir till huvudnyheter på förstasidan. Förr kunde en översvämning borta i Asien möjligen bli till en tioradig notis om den krävde tusentals dödsoffer och mångdubbelt fler hemlösa.
 
En del av dagens sakkunniga tycks ha investerat något utöver sin vetenskapliga heder i klimatfrågan. Meteorologer vet att vädret alltid har varit "konstigt" i den meningen att det av helt naturliga orsaker har kunnat variera kraftigt från ett år till ett annat. Om modellerna nu visar att jordens medeltemperatur trendmässigt kommer att öka ett visst antal grader det närmaste seklet, så förklarar det rimligen ingenting om varför vädret blev som det blev förra sommaren, eller varför det blev helt annorlunda den här sommaren. Och inte heller hur det kommer att bli nästa år.

Att i någon sorts vällovligt syfte underblåsa en katastrofstämning genom att glida på sanningen är sällan någon lyckad väg. Det brukar slå tillbaka. Verkligheten, som den av allt att döma ser ut att kunna bli, räcker fullständigt - och skapar störst trovärdighet av att inte överdrivas.

2006-03-24 fredag
Minusgrader och ett par decimeter nytt snötäcke under natten. Det är bara att gå ut och skotta.

När det för några år sedan var översvämningar i Värmland uttryckte vår statsminister sin fulla övertygelse om att detta berodde på växthuseffekten. Man har dock inte hört honom ha några teorier om vad denna rekordkalla mars beror på.

Vad man möjligen kan hoppas att han (och en del andra) har lärt är att man inte kan förklara enskilda väderfenomen med klimatteorier. Lika lite som andra fenomen där naturliga kortsiktiga svängningar är ofantligt mycket större än den genomsnittliga långsiktiga trenden.

Men det kan vara att hoppas för mycket. Kunskapen står på undantag, politiken härskar. Till det ämnet finns anledning att återkomma.

2008-03-23 söndag
Minus 40 grader i Norrland, den kallaste 22 mars sedan 1902. Förklaringen anges sakligt och lugnt i tidningen: väderläget i Europa driver ner kalla ishavsvindar över landet. Naturligtvis snuddas inte vid någon tanke på att köldrekordet skulle motsäga den gängse klimatteorin.

Antag att det istället hade varit den varmaste 22 mars sedan 1902. Vi hade ganska säkert kunnat förvänta oss den vanliga harangen om växthuseffekten, med det obligatoriska tillägget: "Vi kommer att få vänja oss vid allt fler sådana värmerekord". (Ingen hade begärt att få veta vad det var som gjorde att det var ännu varmare 1902.)

Så använder massmedia kvasivetenskap för att driva sin omhuldade skrämseltaktik. Och så odlar medborgaren sin oro genom att välvilligt konsumera hotbilderna.

Enstaka väderhändelser har ingenting att göra med en förmodad långsiktig temperaturökning på bråkdelar en grad under decennier. Lika lite som ett eller annat värmerekord bekräftar teorin, lika lite motsägs den av ett eller annat köldrekord. Ibland läggs denna viktiga reservationen till mot slutet av växthuslarmet, det vill säga efter att artikeln eller reportaget gett en övertygande bild av det rakt motsatta.

Är det för mycket att begära lite moral av massmedia? Svar: ja!