|
|
Utveckling
allmänt
2009-02-23 måndag
Återkomst efter ett sportlov i snöland.
En vecka i en sportstuga på en snöig bergssida är uppfriskande för själen
och nyttigt för medvetandet. För själen: träden målade med vita kristaller
ut till de yttersta kvistarna, ett tjockt snötäcke som dämpar alla ljud
och lyser upp natten med enbart ljuset från en avlägsen kvällspist.
Tystnaden är naturens egen och ger sömnen sitt rätta djup och uppvaknandet
en efterlängtad klarhet.
Stugor är tätt placerade utmed bergssidan, men ingen är utrustad för
vedeldning och följaktligen bjuder skidturen en klar och frisk luft som
skärper alla sinnen med sin uppfordrande kyla. Känslan av ursprunglighet
tränger sig på. Till synes en idyll i alla avseenden.
För medvetandet: efter några timmar väcker kylan en först lätt och sedan
alltmer påträngande smärta med början i fötterna. Ansiktet stelnar och
talet blir efter hand ansträngt och sluddrigt. Den frysande kroppen känner
behov av mat.
Då bjuder den varma stugan en välkommen asyl. Elelementen går för fullt,
torkskåpet fylls med blöta kläder, bastun blir varm på en kvart, en kall
öl hämtas ur kylen, elspisen slås på för att tillreda en enkel måltid som
blir årets dittills godaste.
Sens moral: Förutsättningen för att kunna uppleva vad man tror är
ursprunglighet är en teknologiskt avancerad infrastruktur (som till
exempel omfattar kärnkraft). En verkligt ”naturlig” motsvarighet har vi
numera svårt att tänka oss, än mindre förmåga att uthärda. Ved att sågas
och klyvas, kamin att matas varje halvtimme, vatten i hinkar från en grävd
brunn (med is i vattenhinken varje morgon), två mils skidtur till närmaste
lanthandel, naturligtvis ingen skidlift eller allt det andra vi idag ser
som helt självklart för en normal skidsemester.
(En ofrånkomlig parentes: alla kan inte kosta på sig skidsemester, så
exemplet är inte valt för att det är bra. Det är inte valt alls utan
råkade bara göra sig påmint. Teknikens frukter är förvisso orättfärdigt
fördelade, men orsaken till det ligger i helt andra samhällsfenomen. Om
tekniken som sådan har en roll i sammanhanget är det möjligen att i någon
mån underlätta spridningen av välståndet till dem som mest behöver det.)
Så fungerar nuets blindhet, vår märkliga perspektivlöshet. Många ser inte
allt vi förfogar över för att berika livet, men drömmer i stället om det
försvunna paradis som aldrig funnits. Någonting i människans natur tycks
betinga denna snöpning av medvetandet. Och ser man på hur utbrett
fenomenet är verkar det vara en stark kraft. Därav denna don Quijote-kamp
mot inbillade problem (inte mot bland annat väderkvarnar denna
gång, utan tvärtom). Samtidigt som viktiga utvecklingsmöjligheter
försummas, när de inte helt enkelt motarbetas. Och de verkliga problemen
förblir olösta.
2007-11-02 fredag
Medan vi ligger och läser de helt förutsägbara ekonomisidorna i
tidningen så förändras den materiella verkligheten omkring oss med en
hastighet som skulle varit bokstavligen ofattbar för människan bara två
generationer bakåt i tiden. Antagligen är den inte särskilt begriplig för de
flesta av oss heller, men vi har lärt oss att se den som något självklart
och slutat förundra oss. Vi har gått från kilobyte till gigabyte utan att
särskilt mycket reflektera över hur det gick till.
Årets Nobelpris i fysik gav oss en tillfällig inblick i en fysikalisk
princip som bland annat möjliggjort mindre och kraftfullare dataminnen. Vad
det borde lära oss är att den tekniska utvecklingen inte på något sätt är
självklar. Den kräver både nya upptäckter och avancerade nya tillämpningar
av kunskapen. Att förändringarna ändå är så snabba skulle antyda att vi
befinner oss i början av en utvecklingsprocess, särskilt inom elektroniken.
Teknikens sista följdeffekt, ekonomin, är den aspekt som tycks intressera
oss mest. Därefter kommer det gränssnitt som vi någorlunda förstår oss på, i
datorernas fall programmen vi använder. En ny yrkeskategori -
dataspelsrecensenter - kan falla i trance över ett nytt spels fascinerande
strategiupplägg och fantastiska grafik. Att den rena tekniken är
förutsättningen för varje ny spelgeneration kommer i bakgrunden.
Datorteknologin är den begränsande faktorn och därigenom den fundamentala
och absolut viktigaste.
2007-11-03 lördag
Tekniken som den viktigaste begränsande faktorn för materiell
utveckling gäller inte bara inom datorområdet. Den levnadsstandard vi
(genomsnittligt) har uppnått i västvärlden är en direkt följd av att vi
producerar allt mer varje arbetad timme, vilket i sin tur helt och hållet
beror på de tekniska framstegen. Naturligtvis krävs en fungerande miljö
kring tekniken för att den skall komma till sin rätt. Ett välorganiserat
samhälle med lagar och rättsapparat är en sådan förutsättning. En annan är
ett ekonomiskt system som främjar entreprenörers möjligheter att förverkliga
teknikens potential. Demokrati och kapitalism har hittills visat sig klara
uppgifterna bättre (mindre dåligt) än andra system (vilket inte motsäger att
det finns stora brister hos kapitalismen).
Två ekonomer fick för några år sedan det så kallade nobelpriset i
ekonomi för "upptäckten" att samhällets organisation var viktigare än
tekniken för ekonomisk utveckling. Om det var tänkt som ett empiriskt
konstaterande, dvs. att god organisation just då var en större bristvara i
den fattiga världen än tillgång på teknik, så var påståendet närmast
trivialt och ingen större upptäckt. Om man däremot skulle ha menat (som det
framställdes) att ekonomisk utveckling generellt berodde mer på
samhällsstruktur än på teknisk utveckling, så var tesen av sakliga skäl inte
värd ett "nobelpris".
Med den yttersta orsaken bör man mena den första länken i en kedja av
kausaliteter. Utan denna första länk blir det ingen fortsättning. När
orsakerna inte är kopplade i en kedja, utan fristående från varandra, så
betraktar man lämpligen den mest begränsande faktorn (den mest oberoende
variabeln) som den viktigaste. En känslighetsanalys kan göras så att man tar
bort orsakerna var för sig, eller i grupper, och ser vilken orsak som då
visar sig ha störst effekt på hela systemet. Gör man en sådan undersökning
av vår ekonomi så kan man inte komma fram till något annat är att tekniken
är den enskilt mest avgörande faktorn bakom den ekonomiska utvecklingen,
både i det kortare och längre perspektivet.
När tid och tillfälle ges måste vi granska det här "nobelprisarbetet" och se
hur man kunde hamna där man hamnade.
|
|