Lars Schaff - texter | ||
Energi som ideologi |
Till menyn | |
Någon
gång under 1970-talet, när kärnkraftsmotståndet hade börjat organiseras i
miljögrupper, hörde jag Hans Werthén under en paus i en konferens säga att
det trosvissa engagemanget mot kärnkraft berodde på att Sverige saknade en
riktig religion. På den tiden stämde det att katolska länder med en aktivare
religionsutövning hade
mycket lite av motsvarande rörelser. Idag är bilden antagligen mera blandad.
Men det är fortfarande ett relevant påstående när man ser till det stora
inslag av tro som miljöretoriken bygger på. -.- Om
vindkraften kan man förmoda att den också skulle ha mött motstånd från miljögrupper om
det rört sig om industriverksamheter, t.ex. destillationstorn som stått på
var och varannan bergknalle. Utöver landskapsförstöringen har vindkraften
nackdelarna att ge ett försumbart energibidrag till höga samhällskostnader. -.- Solenergin har den i sammanhanget ovanliga egenskapen att sakna skadliga miljöeffekter. Det är ”bara” tekniska och ekonomiska faktorer som fördröjer implementeringen, för hur länge är ovisst. -.- Gemensamt för delarna i denna ”gröna energiomställning” är att de tilltalar intuitiva och känslomässiga föreställningar om vad som är miljövänligt. Den lilla, hanterbara skalan stämmer med vad vi begriper oss på i vår egen tillvaro. Att det kan exploateras politiskt är lätt att förstå. För att övertyga oss om de alternativa energikällornas överlägsenhet är det fördelaktigt att ha en stark tro, och här kommer det kvasireligiösa inslaget i miljöaktivismen in. -.- I bakgrunden härskar den hårda verkligheten. Under ytan av ”gröna” skenåtgärder kommer verkliga miljöskyddande energisystem att växa fram, bl.a. utbyggd kärnkraft. Alternativen är inga alternativ. 2006-04-27 |