Lars Schaff - texter

Fashionabelt nonsens    

Till menyn

Några nedkastade anteckningar under läsningen av Fashionable Nonsense av Alan Sokal och Jean Bricmont. Boken har undertiteln Postmodern Intellectuals Abuse of Science och är en djupt avslöjande genomgång av den okunniga användning av naturvetenskapen som vissa högt uppburna filosofer ägnat sig åt till stöd för ett ovanligt djupsinnigt mumbo-jumbo.
-.-
Jacques Lacan är mannen som skapat det märkliga begreppet psykoanalytisk topologi. En av de kroppar som studeras inom topologin kallas ”torus” och har formen av en munk (flottyrring). Lacan lär att en torus är den exakta strukturen för en neurotiker. (Han förnekar uttryckligen att han avser detta som en analogi eller metafor.) En annan av hans kända absurditeter är att människans penis är ekvivalent med talet i = roten ur minus ett. Sokal och Bricmont (S&B) konstaterar lakoniskt att Lacans ”matematik” är så bisarr att den inte kan spela någon fruktbar roll i en seriös psykologisk analys.
-.-
Julia Kristeva försäkrar i ett ungdomsverk bl.a. att det poetiska språket är ett ”formellt system vars teoretisering kan baseras på mängdlära”, t.ex. att ”den poetiska betydelsens funktion följer de principer som anges av urvalsaxiomet”. S&B försäkrar i sin tur att detta är precis lika stolligt som det låter. Hon lyckas missförstå en hel del annat utmed vägen, bl.a. boolesk logik och Gödels teorem. Även om Kristevas direkta misstag i det matematiska är mindre svåra än Lacans, lyckas hon lika lite som han visa matematikens relevans för litteraturen. Kristeva försöker uppenbart imponera på läsaren med begrepp som hon bara ytligt förstår (och sedan hoppas att ingen matematiker skall läsa).
-.-
Foucault: Det finns ingen objektiv verklighet, bara texter, och alla texter är fiktion. Alltså, medger Foucault, är även hans egna texter fiktion och kan tolkas efter läsarens godtycke.
-.-
Luce Irigaray är den postmoderna kärntruppens feministikon. Hon menar att vätskors mekanik är ett outvecklat forskningsområde i jämförelse med fasta kroppars, beroende på att det förra identifieras med kvinnor och det senare med män. Denna märkliga korrespondens motiveras inte på annat sätt än att det flytande står för kvinnor och det fasta för män. Skillnaden i forskningsläge beror för övrigt på att vätskors mekanik är beräkningsmässigt komplicerad och att fasta kroppars mekanik har ett större tillämpningsområde. Irigaray hinner med en hel del andra underligheter i sina ansträngningar att ge en matematisk formulering av feminismen.
-.-
Bruno Latour är den franska skolans representant för den sociala konstruktivismen inom vetenskapssociologin. I sin radikala form hävdar skolan att vetenskapliga sanningar fastställs genom en social process vetenskapsmän emellan, där maktförhållanden och andra sociala faktorer helt fäller avgörandet. Naturen själv har inget med saken att göra. Naturlagar finns bara därför att de beskrivits av en grupp som (för tillfället) har tillskansat sig tolkningsföreträde, de upptäcks inte. I linje med denna säregna uppfattning ställer Latour en belysande fråga inför ett forskningsresultat från 1976. En fransk undersökning av Ramses II:s mumie avslöjade att den gamle faraon dog (ca. 1213 f.Kr.) av tuberkulos. Latours fråga: ”Hur kunde han dö av en bacill som upptäcktes av Robert Koch först 1882?” För vanliga människor är ju frågan stollig, men för sociala konstruktivister kan den vara berättigad.
-.-
Latour har också gett sig på uppgiften att förklara hur Einsteins relativitetsteori ”i sig själv kan sägas vara social”. Hur det än skulle tänkas gå till, demonstrerar S&B att hans resonemang bygger på ett antal fundamentala missförstånd redan om själva relativitetsteorin.
-.-
Noam Chomskys (vår tids Voltaire) kommentar när han läser postmodernismens polysyllabiska diskurser: det av texten jag förstår är huvudsakligen truismer eller villfarelser, men det är bara en bråkdel av den totala ordmassan.
-.-
Några särskilt omhuldade matematiska och naturvetenskapliga teorier som används för att bl.a. styrka tesen om kunskapens omöjlighet eller relativitet är Gödels teorem, Heisenbergs osäkerhetsrelation, kaosteori, fraktaler, kvantmekanik. S&B redovisar pedagogiskt varför detta är grava missförstånd, helt enkelt baserade på bristande grundkunskap.
-.-
Postmodernismens rötter är romantiken, dess huvudstam kunskapsrelativismen, som man uppfattar som den bästa försvarsstrategin mot förnuftets härjningar. Kunskapsteoretisk skepticism eller relativism har en lång historia och många grenar, med början hos Platon naturligtvis. Modernare namn är många: Hume, Nietzsche, Heidegger, Kuhn, Quine, Feyerabend… Postmodernismens centralfigurer, Foucault, Lacan och Derrida bygger direkt på Nietzsche och/eller Heidegger.
-.-
Medan de postmoderna filosoferna abstraherar från verkligheten och försjunker i sitt isolerade glaspärlespel stormar moderniteten fram och omformar människans villkor i accelererande fart. Där står då humanisterna utan verktyg att påverka utvecklingen och har inget annat svar än verklighetsflykten. Så förloras en central kraft och ett fundamentalt perspektiv i samhällskritiken när de skulle behövas som bäst. Detta är postmodernismens största tragik.

2006-03-26


Ge synpunkter